Hörru livet! Än är jag fan inte död

Söndag. Jag åker tvärbanan förbi Stora Essingen. Det är så soligt ute att man kan föreställa sig klipporna inbäddade i grönt.

Jag har solglasögon, discotröjan under jackan, en flaska champagne i ena näven. Lyssnar på Rodriguez och Krunegård, och vagnen kör förbi en man som är väldigt lik Ebbot.

Jag vågar inte ta ut någon seger i förskott. Men i dag känner jag av livet. Trevande och med något annat än bara stressdunk i hjärtat. Bland de hårda slagen känns det ibland som... Hopp?