Tjugo dagar utan dig

I dag är det tisdag. I hemlighet räknar jag dagarna tills det är fredag, för då firar min detox 20 hela dagar.

Den lördagen kunde jag inte föreställa mig att överleva en enda dag utan att få se, höra, vidröra den mannen. Och nu har det snart gått tjugo dagar, och jag är bevisligen fortfarande vid liv.

Knappt vid liv, visserligen. Men ändå. Det är det här jag försöker tänka på i dag när jag har som hundra vilda hästar i bröstkorgen. Deras hovar klaprar mot brötbenet som snart inte håller för mer tryck.

Men jag lever.