Så, i kväll hände något som gör mig mycket förvirrad.
Det är dumpad dag nummer sex, jag har precis kommit hem från jobbet, bytt blus mot hoodie, kickat i gång middag och musik.
Och så inser jag: Jag ler medan jag ylar med i låten. Jag känner mig upprymd och lätt, för första gången sedan det hände.
Typ chockad. Och lättad. En förnimmelse av att ha en chans att komma ut på andra sidan. Jag fattar att det inte är så lätt, herregud som jag fattar det.
Men ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar