Det våras för...

För första gången på jag vet inte hur länge (år?) har jag en ensam söndag hemma hos mig. Jag tog mina saker och åkte hem.

Inte med buller och bång och tårar och "dra åt helvete". Jag bara tog dem och gick. Och på tunnelbanan hem var jag glad och småpratade med fellow passengers och log.

Sedan jag har kommit hem har jag ätit chips, satt tulpaner i vatten, badat, tinat middagsingredienser. Det känns som det kanske våras för någonting.