Jaha ja. Hur överlever man en sån här grej då? Jag har inte en aning. Jag har aldrig gått igenom det här förut, aldrig blivit lämnad, aldrig känt eller mått så här.
Äter inte. Sover inte. Lever knappt.
I en vecka till har jag ett jobb att gå till. Sen då? Jag skulle kunna döda någon för att få chansen att vicka för liket. Det hade tagit en massa tid från mig. Tid som hindrar mig från att tänka på honom, ringa honom, kvävas av saknad.
Den här bröstkorgen håller inte för mer tryck nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar