Det är natt. I mitt undermedvetna spelas samma typ av historia upp som varje natt. Jag och han. Platserna varierar, situationerna varierar, men utgången är beständig. Ingenting ändras.
Den här natten är vi på fest. Allt är som vanligt, men jag går runt och känner att något är fel. Han är ointresserad, jag är desperat. Jag gör allt jag kan för hans uppmärksamhet, vrider mig åt än det ena, än det andra hållet. För att passa, för att duga, för att bli godkänd.
Så går han. Plötsligt är han borta. Och jag står ensam kvar på en farstukvist i ett rött hus någonstans mitt ute i ingenstans.
Det är märkligt hur nära sanningen det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar