På löpbandet. Det är söndag och jag springer som att jag hade alla demoner i världen bakom mig, flåsande, dregglande med armar som griper efter mig. Jag springer som om det inte fanns en morgondag.
De senaste nätterna har han spökat i mina drömmar. Ömsom är vi ihop men nåt känts fel, ömsom hatar jag honom, skriker, rasar. Jag vaknar med kuddarna på golvet och pulsen ekande i huvudet.
Därför springer jag. Ångesten svettas ut och bildar ledsna ringar på linnet, pölar på bandet. Och jag höjer musiken tills det inte går mer och ändå dövar den inte riktigt och jag trycker upp bandets tempo ännu mer och känner hur jag nästan tappar balansen.
Jag kliver av. Det är söndag. Och snart ska jag sova igen, drömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar