Vi går längs med den lugnaste delen av Kungsholmens vatten. Förbi minigolfen och båtklubben och solen skiner så starkt att jag vill klä av mig lite, men vågar inte riktigt ta ut en sådan seger för tidigt. Istället svettas jag lite i nacken där mitt skinn möter jackans.
Och vi pratar om dejter som varit, killar som är och skottar som kommer och vi skrattar. Jag skrattar. Åt hur det är, hur det känns, vart det är på väg. Ett nytt jävla liv med nya jävla saker men också nya möjligheter, nya känslor, kyssar och förmodligen bråk. En massa saker jag inte vet något om än.
När jag kommer hem tänker jag på honom. På att jag tror att jag har glömt hur han låter. Hur han luktar och hur han känns. Och det gör ont igen. Det känns som att det kommer göra ont för evigt och mitt hjärta fladdrar till av saknad och pulserar på ett helt nytt sätt.
Jag gråter inte, men ändå gör det så ont i bröstkorgen som varit med om allt redan. Jag vill att det ska vara över nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar