Två små nycklar

Fredag. Jag öppnar den där lådan i min teakbokhylla som jag stängde för tre månader sedan. Då stängde jag den med galopphjärta i bröstkorgen och tårar och smärta och ett fullständigt tappat hopp. Med det som kändes som ett förlorat liv.

Sedan dess har lådans innehåll som bränt genom träet, skickat ut strålning och ibland förgjort mig så att jag måste ut ur lägenheten för att komma undan.

I dag öppnar jag den. Jag tar fram nycklarna som ligger där och jag känner knappt igen dem där de skramlar i min handflata. Strålningen är borta, de bränner inte alls.

Och jag tar fram ett kuvert och jag skriver Hans adress på det. Och så låter jag nycklarna falla ner där och klistrar igen. Och sedan står jag där och förundras över hur jävla extremt jättelite det känns just nu, i detta lilla ögonblick. Det känns inte alls.