Måndag. Jag har en enda sak kvar att hämta hos honom. I hans cykelrum står min cykel, min gula fina. Men jag kom inte åt den sist, för den var fastlåst i hans.
I dag åker min kompis dit. För att hämta den. Och här hemma sitter jag och kan inte tänka och inte fokusera och mår illa av tanken på att han ska träffa min vän och på så sätt klejma något i mitt nya liv. Och kanske ställer han frågor och försöker ta reda på saker om mig och hur jag har det och det gör att jag känner mig smutsig. Inkräktad på.
Och jag tänker på hans jävla sms där han skrev att han tyckte att det var konstigt att jag inte vill hämta cykeln själv och ses och morsa och prata lite och jag blir förbannad ledsen arg förkrossad av att han inte fattar. Han fattar inte. Han har ingen jävla aning.
Och jag försöker lugna de trasiga skärvorna av mig med ett glas champagne.
Och om några minuter låser han upp min cykel, och sen hoppas jag att jag är fri för alltid.
Det är ändå stil och klass på att dränka sorger i champagne...!
SvaraRaderaMitt motto har alltid varit: "Ska jag gråta ska det vara i en Amarone (alt Gula änkan)".
RaderaFy för folk som inte fattar att det kanske inte riktigt är läge att småprata när en har breakat! Bra att du har alla saker och kan bli "fri", vad det nu är!
SvaraRaderaGlömde visst svara, förlåt. Men ja, jag undrar vad han inte fattar. Kanske ytterligare ett tecken på att det verkligen inte är honom jag ska vara med.
Radera