Det finns någon annan

Jag står i mitt badrum. Jag står och sminkar mig, men fastnar med håglös blick någonstans långt långt bort i spegelns djup.

Saknar. Något så in i helvete saknar jag.

Och sen tänker jag på allt jag önskade ur vår relation och allt jag ville att han skulle ge mig som han aldrig gav mig och alla gånger jag undrade varför jag inte dög och räckte till och bara kunde få bli älskad utan 'men' och parenteser. Utan att behöva anta en annan form och försöka passa i den jättelilla ramen och behaga och vara ett jag som jag inte kände. Allt för att få hans kärlek, till hundra procent istället för femtio.

Och jag tänker på hur inget av detta finns i hur Skotten är mot mig. Hur jag vaknar av att han ligger och tittar på mig och säger att jag får honom att tappa andan. Och hur han inte kan hålla sig borta från min kropp för ens en sekund. Och hur han skrattar åt allt, tycker att jag är smart, längtar efter mig och säger att jag är vild och underbar och perfekt och vill inte ändra på nåt.

Och jag tänker att det är så här det ska vara. Att älskas utan parenteser. Kanske inte av Skotten, men av någon annan. Det finns någon annan där ute som är rätt.