En man, en båt och ett glas bordeaux

Klockan är halv fem. Det är morgon i Liljeholmen och vattnet är helt stilla. Jag sitter i en solstol på en båt och har ett glas bordeaux i handen och lyssnar på fransk musik.

Och i solstolen bredvid sitter en fransk man och även han dricker bordeaux och vi pratar om strunt och säger något om en stjärnhimmel vi aldrig såg för att det var molnigt. Och hans fingrar leker lite med mina men vi gör inget mer än så.

Jag är inte här för att det ska hända något. Jag vill bara vara här och känna sommar och frihet och spontanitet och vara med en fransk man som bor på en båt. Och Jacques Brel sjunger om att inte bli lämnad och vattnet är helt blankt och jag är lite full men inte så himla. Och klänningen är precis lagom tunn i nattluften och jag känner inte att jag fryser förrän jag inser att vinet är kallt.

Jag står på däck och ringer en taxi. Han tar mitt glas och ställer ner det på relingen och så ber han mig stanna hos honom i natt. Men jag vill att den här kvällen ska vara precis så här, ingenting ska få ändra på den, för i dagsljuset ser allt lätt så annorlunda ut och blir på riktigt. 

Och vi kysser varandra lite trevande och sedan åker jag hem. Och i mitt huvud lyssnar jag på Jacques Brel.