Lördag. Dansgolv i pumpande rött och folk är varma, svettiga, lyckliga och min klänning är tunn och mitt hår alldeles yvigt av den fuktiga värmen.
Jag säger nej till ett glas till men ja till en dans. Jag känner mig odödlig. Jag möter varje blick jag dras till, ler mot varje varmt ansikte som fångar mitt intresse och jag lever. Så in i helvete lever jag.
Lyckan är på riktigt, ingen sorg når in här och ingenting känns förljuget. Jag kan vänta med att oroa mig och ängslas och vara rädd för att se honom möta honom prata med. I kväll kan ingen ta mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar