Allt som påminner om dig (ditt as)

När vi fortfarande var tillsammans tänkte jag ibland på hur jobbigt jag skulle tycka att det var att bli påmind om Honom. Eftersom hans yrkesgrupp är överallt i den här jävla stan. Att jag inte skulle kunna se en byggbil eller ett par snickarbyxor utan att bli kastad tillbaka.

Där är jag nu. Hela min insida slår saltomortaler så fort jag ser en byggarbetsplats och hjärtat fladdrar och pulsen rusar iväg och gör mig tom och liten och ledsen och trasig på nytt.

Hur länge ska det vara så här? Jag vill att det ska vara över.