Plus en vecka

Well, det är ju ingen som läser detta så jag vet inte varför jag känner behovet att förklara några dagar av tystnad.

Helgen gjorde mig i alla fall snurrig, nästan yr. Fokuserade helt och hållet på att pausa allt jobbigt, fokusera på det bra och njuta av något. Så blev det. Vi åt en schyst middag, lyssnade på soul och skrattade. Åkte till Hornstull och drack vin vid bardisken på Folkbaren. Höll handen, kände oss kära och glada.

Allt sånt som jag älskar. Knappt en vecka efter det värsta, mest omskakande och förkrossande bråket vi haft. Och där av snurrig.

Jag vet verkligen inte vad det här är längre. Vad vi är. Vad han tänker, känner och vill med oss. Vad vill jag? Hur mycket mer orkar jag? Hur långt räcker den här bultande blossande kärleken jag känt för honom sedan den där första kvällen?

Snurrigt.