Hade detta varit 80-talet hade jag sagt att vi gympade

Senast jag träffade E klockan nio en lördagmorgon var vi på väg hem från en klubb i Rom och beställde nygräddade cornetti con crema ur en lucka i en dörr.
Att jämföra det med i dag kändes nästan som en tidsresa av bibliska mått. Men ändå fint.

Vi bände kropparna på body balance, och i bastun efter knorrade magarna så högt attvi blev tvungna att döva hungern på Mellqvist. Jag blev "håll käften"-mätt och vi pratade om lycka, att lyssna på hjärtat och inte vara så taskig mot sig själv. Och jag gick hem över bron och kunde inte komma på när jag känt mig så lycklig senast.