Jag sitter vid mitt matbord. Veckor av stress och slit kommer kulminera i kväll och jag längtar. Längtar efter ett liv och fritid och sömn och att laga min egen mat.
Jag har mått dåligt länge nu. Varje tugga spolar upp en våg av ångest så tung att jag känner mig som fastvuxen där jag sitter. Varje bit jag stoppar i munnen gör att jeansen sitter tightare, jag känner hur kroppen dallrar när jag rör mig. Jag längtar efter att få svälta mig, straffa mig.
Jag vill gömma mig. Jag vill klä mig i slappa tygstycken så ingen ser mig. Helst vill jag inte gå ut, jag vill späka mig i hemlighet, skära bort onödigt fett och bränna det.
Det är Internationella kvinnodagen och det går upp för mig att varje gång jag känner mig mätt känner jag en djup skuld. Mättnad är ett misslyckande. Brist på kontroll. Ett IG i betygspappret.
Det är Internationella kvinnodagen. Och den här kvinnan avskyr sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar