Jag somnar om och vaknar av hans nyckel i mitt lås. Och direkt vet jag vad utropstecknet betyder. Det var i dag, fast minus 365 dagar. Ett år bak i tiden och han bryter mitt hjärta i bitar stora som smulor. Krossar, dödar.
Det har gått ett år och jag får en rusande svindel av vad som har hänt sedan dess. Vi satt här, i min lägenhet då och mitt liv gick sönder. Allt blev svart, jag slog i botten och började en lång klättring tillbaka. Och vi sågs och det bubblade upp och det var gråt och tvivel och skratt och misstänksamhet och garden uppe redo att slå tillbaka på minsta lilla.
I dag kryper han ner i min säng och lägger sitt ansikte mot min trötta hals. Och jag är glad att året har gått och att vi tog oss hit och jag blir samtidigt så djupt ledsen över att tänka på resan hit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar