Kanske ungefär hit

Fredag. Återigen åker jag tåg. Tänker på alla hjärtmosande tnkar som det senaste året skvalpat runt i mig just när jag åkt på statens järnvägar. Det är många.

Men livet har lugnat ner sig. Stormarna har blivit färre, och i takt med att hjärtat har läkt har ni som läser blivit färre. Och mitt behov av att vända ut och in på själen mindre.

Kanske är det dags för begravning, innan detta självdör utan att någon av oss bryr sig?

Uppdatering: Ja, nu är bloggen död. Den tjänade väl den tid den behövdes.

Over and out.