Jag trycker ner tårar för att jag har min mamma bredvid mig i kyrkbänken och hon har förlorat sin man i en vidrig sjukdom och hon gråter och alla gråter och jag försöker vara en stark axel för henne att luta sig mot.
Jag lägger en ros på kistan och följer min mamma ut och medan klockorna ringer går jag på gruset och runt hörnet och sedan gråter jag högt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar