Och det där mönstret syns direkt igen

Onsdag. Jag är i en bekant situation, jag har varit här förut. På något sätt har jag halkat in på en väg som jag inte sett på länge. Och nu vet jag inte var jag kommer hamna.

Jag väntar på att han ska ringa. Jag hoppas att han ska vilja ses. Jag tänker att luckorna i min helg ska kunna fyllas av honom. Och det är precis motsats till allt jag jobbat för under det här året.

Det påminner mig om dåliga saker, om en version av mig själv som jag inte tycker om. Och jag vet inte riktigt vad jag ger mig in på.

Tryggt mot spännande, enkelt mot svårt. Kan mot borde och jag dras mellan alltihop och det känns som jag ska gå av.