Den där garden som inte vill sänkas

Söndag. Natten är kolsvart och cikadorna mitt enda sällskap. Benen uppdragna under mig och jag röker en cigarett alldeles för fort. Jag tänker på Honom.

Det är kanske inte kärlek. Men det är något. Och i huvudet maler minnen och känslor mot varandra så det skaver lite här och var.

Det här med att släppa garden. Släppa in någon igen. In genom dörren som till slut blev så trasig att den blev tvungen att bytas ut. Försöka igen och ge en ny chans. Är det något jag vill? Vågar jag?

Jag tittar ut i mörkret på just ingenting alls. Fem dagars jobb på en varm ö är över och trots långa hårda dagar har Han varit i mina tankar mer än jag vill erkänna. 

Jag längtar hem.