Att sudda ut alla framsteg

Torsdag. Jag är farligt nära den platsen jag lovat mig själv att inte ens snudda, som jag sprungit från i sex månader. Jag dinglar med benen över den, och jag känner hur det bara är en tidsfråga innan jag sugs ner där igen.

Plötsligt hörs vi av igen. Skickar ledsna sms fyllda med saknad och längtan och vill bara ses nu nu nu.

Plötsligt är Han överallt i min kropp. I hjärtat i huvudet i min puls. Jag drömmer tänker längtar saknar. Snart är jag förlorad igen och jag kan inte bromsa.