Jag har på nåt sätt väntat på rätt tillfälle och tänkt att det ska fyka upp ett sådant, när jag mår toppen och livet är prickfritt och jag har roliga planer och umgås med härliga vänner och liksom är untouchable.
Det är inte i dag. Men jag vill bli av med det, för det har gnagt på mig varenda jävla dag sedan Hans mess damp ner i min telefon.
Jag skriver att jag inte vill träffa honom, inte vill höras och att det rör upp för mycket. Att jag inte tycker att jag känner honom längre och att han krossade mig på ett sätt som jag aldrig tidigare har upplevt.
Jag trycker på skicka och det sargade hjärtat stannar helt för en sekund. Jag väntar på panik och kolsyra i näsan och tårar bakom solglasögonens svarta glas. Men inget händer. Jag känner mig lättad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar