Hans kram är hård på det bra sättet, eller kanske är det bara hans bröstkorg.
Han föreslår en flaska istället för glas och låter mig välja och det blir bra och gott och vi pratar om allt. Oavbrutet. Och när maten är slut och flaskan är tom går vi tre kvarter bort till hans jobb och spelar pingis. Vi pratar och skrattar och slår bollen fram och tillbaka och plötsligt har det gått fyrtio minuter.
Och jag vet att jag vill träffa honom igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar