Vi ligger rumpa mot rumpa. Hans hand på min höft och det känns som en obekväm ställning för en hand och ändå vill han inte ta bort den och jag tänker på att han gillar mig tillräckligt för att ligga obekvämt.
Han snarkar. Gud i himmel, vad Skotten snarkar. Men i dag står jag ut med det för om några timmar åker han och flyttar hem till Glasgow igen och är inte bara en tågresa bort och kanske aldrig kommer snarka i denna säng igen.
Och jag saknar honom lite redan. Och så vänder han sig om och mumlar 'Come here' och drar mig intill sig så nära så nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar