En julafton

Tisdag. Julafton. Jag sitter ensam i köket och njuter av det är tyst så tyst. Vin i handen och ljus på bordet och en lång dag är snart över. Med blandade känslor.

Jag tänker på måndag. Klockan var strax över fem och min tillfälliga insomnia gjorde att jag flyttade till soffan för att inte störa och för att kunna slappna av. Dör låg jag. Lyssnade på andetag från sovrummet: Långa, djupa, trygga. Får mig att må bra.

Innan sömnlösheten släpper sitt strupgrepp om mig tänker jag på hur annorlunda allt känns. Mest bra, men inte bara. Men framför allt annorlunda, jag är, han är. Jag längtar inte desperat. Han hör av sig. Använder starka ord. Tänker på och bryr sig. Vi hittar nån slags jämnvikt.

Och det är som vi hittar det vi båda sökt under fyra långa år.