Att ta farväl av ett jävla år

Söndag. Det känns som typ torsdag och jag hasar från rum till rum i den där tröjan som får mig att se ut som en tjock afghanhund. Men den är varm. Och det är ingen som ser mig så vad fan.

Det är två dagar till nyårsafton. Två dagar tills jag klarat det. Klarat detta år. 2013 går till historien som mitt rövigaste år någonsin. Ingen tvekan. Det finns inte ens tillstymmelse till konkurrens. Det är som att mitt livs alla år är i ett skit-lopp och 2013 har liksom varvat de andra gång på gång och står ohotad på segerpallen.

Det konstigaste är att jag möter 2014 med någon jag absolut inte tänkt mig. Snarare den siste jag tänkt mig. Och jag vet inte hur jag känner kring det och tankarna snurrar och munnen blir lite torr och jag har lust att bli full och glömsk och lycklig av känslan att inget är tvunget.

Det är det som är så skönt med ruset. I dess spår följer tankar på att allt är möjligt och drömmar och fuck you till allt som är dumt och jobbigt och meningslöst.

På nyårsafton blir jag full och skålar på allt sånt.