Jag ägnar nu nästan varje minut av varje dag åt att ge mig själv inre stryk. Hota om spö och sedan verkställa när jag är olydig, dum, otillräcklig, misslyckad.
Jag sitter i soffan och lägger ihop två och två. Det är så här jag gör när jag inte mår bra. Det är så här det känns när något större är fel. När mitt liv haltar tar jag sikte på det enklaste målet. Mig själv. Och hur jag än gör kan jag inte klura ut svar på varför jag mår dåligt. Jag kan bara gissa, och välja att blunda för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar