Om det som skulle ha varit men aldrig blev

Tisdag. Jag sitter gömd bakom ett buskage. Jag har tillfälligt smitit från mitt jobb och gått undan och känner att huvudet måste tömmas. 

Och hjärtat! Hjärtat som är så sorgset så sorgset och känns som det aldrig kommer bli helt igen. Känslor som jag aldrig trott kunde kombineras sitter nu kedjade samman, lycka och brustet hjärta går hand i hand.

Jag är lycklig. Det är min bästa sommar och jag är så lycklig så lycklig. Men hjärtat är så trasigt och det känns som jag snubblar över skärvorna om och om igen.

Det skulle ha varit vår sommar. Det skulle ha varit vi. Det skulle ha varit Han.