Mitt emot mig på tunnelbanan sitter ett par. De är kära på det där trygga sättet, omtänksam ömhet som sker i det tysta. Hans hand på hennes ben och en blick och en snabb puss på en varm kind.
Jag tittar på dem. Och plötsligt slår det mig att jag förhoppningsvis kommer bli kär igen. I någon annan. I någon som är kär i mig och kanske har sin hand på mitt ben och bryr sig om mig och pussar mig på kinden bara för att han inte kan låta bli.
Jag kommer bli nykär. Uppleva den känslan igen, med någon annan. Det känns overkligt och fint och lite sorgligt på samma gång. Och jag längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar