Om när en dröm gör entré igen

Söndag. Jag drömmer, vrider mig, svettas. I sömnens skruvade värld blir jag sviken, bedragen av den jag försöker lita på, lämnad. Igen. 

Medan jag i den suddiga världen tvingas jag se på medan han är så ofantligt kär i någon annan, förnedras av hans ömhet och omättliga omtanke för någon annan.

Jag är svettig när jag vaknar, munnen torr. Och när jag vänder mig om ligger han där, tätt intill och helt orörlig. Och jag kryper intill som ett ledset barn med ångest i hela kroppen och det gör ont att andas och jag viskberättar vad jag drömt.

Och han drar mig nära nära och tröstar och pussar och håller min hand nör vi somnar om. Och jag skakar av mig mitt undermedvetna spöke som ibland ger mig så mycket hjärteont.