Om att längta

Fredag. Jag sitter i en taxi och klockan är så tidig att vägarna utanför min tonade ruta är tomma. Det är något spökligt över Stockholm klockan 05 i november.

Medan ödsliga kontorsbyggnader och galoppbanor susar förbi tänker jag på min första vakna halvtimme i dag. På trevande handen, på han som fick mig att gå upp, på han som stod och gjorde gröt när jag pussade hej då.

Och jag längtar tillbaka så att jag nästan vill vända taxin. Fast vi ses igen redan om ett knappt dygn.