Måndag. Jag vaknar i ett främmande men bekant sovrum. Jag är ensam och han som bor där har några timmar tidigare kysst mig hej då och lett mot mig och önskat mig en fin dag. Och alltså lämnat mig själv i lägenheten. Med nyckel och instruktioner om hur tv:n fungerar och information om när han kommer hem.
Jag går runt på parketten, tittar in i extrarummet, går ut på balkongen. Jag känner mig hemma där samtidigt som något är fel. Jag ska inte vara här, det här är inte min plats. Jag är inte ens intresserad av att snoka i hans skåp och se hans hemlisar och leta efter bilder på hans ex.
Och senare på kvällen, när lakanen är skrynkliga och kuddarna är en oreda och han ligger tryckt mot min rygg med armarna om mig. Då tänker jag på Honom. Hur Han ser ut när han sover, hur Hans läppar känns och hur Han brukade skeda mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar